By Bohed

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Jag: Jag känner mig inte alls lika otymplig som förra veckan. Magen är förstås i vägen när jag ska klä mig, ta på mig skor osv, men det känns inte på samma sätt. Jag kanske vant mig? Jag har haft sammandragningar länge, sedan vecka 18 eller 19, men de senaste två veckorna har de blivit mycket kraftigare. De gör inte ont alls, men magen blir stenhård och det är nästan svårt att röra sig under den halvminut-minut som de sitter i. Tycker fortfarande beräknad födsel är långt borta och har inte tänkt så mycket på det än, men det kommer nog.

Info: Familjeliv