Jag har aldrig sagt att jag aldrig ska skaffa barn, men jag har heller aldrig sett mig själv som en mamma. Jag har aldrig haft en bild av mig själv med mage eller kunnat se mig själv dra på en barnvagn. Jag har aldrig haft en stor längtan efter barn. Bara tänkt att det är klart jag ska ha barn nån gång. Jag har aldrig känt mig redo för det och jag vet inte om jag är det nu heller. Att vi bestämde oss för att skaffa barn var just det, ett beslut. Nu kör vi. Sluta vela. Och nu när jag sitter här med en rund mage känns det fortfarande helt overkligt. Det är inte jag. Jag är ingen mamma. Jag är egoistisk och ytlig. Jag är osäker på mig själv och bryr mig mycket om vad andra tycker om mig. Jag är inte redo för det här. Hur ska jag kunna ta hand om ett barn? Jag vet inte vad ett barn behöver. Hur ska jag kunna tackla alla frågor det kommer att ha när jag känner mig som ett barn själv. Vad har jag gett mig in på?
VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag tror alla känner en osäkerhet, men när barnet väl kommit känns de som man inte gjort annat. Jag har alltid varit barnkär iof och alltid längtat efter att få bli mamma. Om jag fått bestämma hade jag nog skaffat de för flera år sedan, men båda måste ju vara redo och så här i efterhand är jag ändå glad att de blev just när de blev, för de kändes som de bästa. Men trots min enorma längtan så kände även jag en osäkerhet, när vi väl va gravida kom dom här frågetecken, kan jag klara de? hur ska man veta allt osv. Men när olivia väl va här försvann alla frågetecken som sagt. Så oroa dig inte, de kommer gå jätte bra! De vet jag. du verkar så rar och du komer bli en kanon mamma! Kram
Barn är otäcka, jag håller helt med men jag tror att alla älskar sitt eget barn.. Naturen är så finurlig att den fixar sånt, och sen tror jag det är helt nyttigt att odla andra intressen för man ska inte leva för sina barn utan med dom 🙂 Du fixar det!
Kram!
Du kommer att klara det här galant! Jag är helt övertygad!=)
Jag känner så väl igen mig och det är inte lite. Men klart som fan, allting händer av en anledning och ni har trots allt tagit beslutet tillsammans. Det här kommer bli bra. Önskar er all lycka ..
Jag tror det är ganska normalt och vettigt att tänka så. Jag tänkte mig inte barn innan 26 års ålder och sedan helt plötsligt tänkte jag, att nu kör vi. Vi fick dock ta till IVF så jag hann bearbeta beslutet under tiden. Och du behöver inte oroar dig över om du passar eller ej, för man vänjer sig och växer in i det, eller slungas in i det snarare, efter förlossningen. Ofta tror jag man har en ensidig bild på hur en mamma bör vara, som kan ställa till det, man ju ju fortfarande behålla sin personlighet. Stort lycka till!
Jag tror nog att något skulle vara fel om du inte tvekade till din egen duglighet inför ditt första barn. Men samtidigt så har människan överlevt så här lång med hjälp av rätt många förstföderskor, varav de flesta varken hade bvc, läkare eller ”experter” som ger råd i alla situationer. Här om någon gång är ett bra tillfälle att lita till magkänslan och intutionen. Vi kvinnor har det i blodet, vare sig vi vill eller inte. Ingen är bättre lämpad för att föda barn än vi =)
//Emma Hå
sådär tror jag alla första-föderskor tänker 🙂 Har en kompis som fick barn för ett par månader sen. 3 dagar innan hon födde sin lilla dotter satt hon här hemma hos mig och storgrät för att det då verkligen gick upp för henne att hon skulle bli mamma snart, och att hon var så rädd för att inte klara av det, då hon tidigare levt ett liv baserat på endast henne själv och hennes kariär.
2 dagar efter födseln pratade vi om det där igen, och då svarade hon mig och sa att ”när jag väl låg där vid bädden och fick min flicka till famnen, då gick det helt plötsligt upp för mig att jag är menad för att vara mamma, och att det här är det bästa som hänt mig någonsin.” Så jag är helt säker på att du kommer växa in i rollen direkt 🙂 Du behöv rinte vara orolig.
Jag tror att alla gravida har såna funderingar, och det är nog väldigt sunt. Det är ju något väldigt stort man har gett sig in på och man kommer att ha ansvar för ett annat liv. Helt redo tror jag aldrig att man blir, men huvudsaken är nog att man gör så gott man kan, och att man ger barnet så mycket kärlek som möjligt. Resten löser sig nog. Men visst, det händer att jag funderar över hur vi ska få ihop det, min kille jobbar ju i Norge och är borta så mycket, jag kommer inte kunna att ha kvar mitt jobb efter mammaledigheten, hur ska det bli med boende osv. Men det positiva överväger det negativa!
kram
Och du, mysigt med snö!
Hej
När barnet kommer då kommer allt gå som en dans:):)
Själv var jag lite virrig, på min tid:) så fick man ju fara på bb för att kolla in förlossningsrummet osv
vet du vad jag sa? Jo detta: där kommer jag inte/aldrig att ligga!!! (Men de var ju för att få ut barnet) så trög man var. men då man fick värkarna så gick allt fort…och sen inom ef 5 på bb kom bebisen och allt gick bra. Och så kommer det att gå för dig med. Glöm bara inte bort att andas. Och om du får ont be om hjälp. om du ej förstår be dem att förklara så att du förstår för det är din stund och du ska kunna klara av det utan att ha ont och få dåliga minnen av din första förlossning. och nu får ju pappan vara med från början till slut!!! Om han tål att se blod.. om han inte tål blod..då är det bäst att han sitter så att han svimmar:):) (som en som stod och skulle fota när barnet skulle komma ut svimmade med kameran i handen, riktigt fint foto, på taket!!)
Ha de så bra
kram
sussi
Haha, men det blev en minnesvärd bild i alla fall, det finns ju en historia bakom 🙂
I en av föräldraträffarna som börjar sen ingår ett besök på förlossningen, det blir spännande!
Jag tror de flesta som ska bli mamma för första gången känner så. Ingen kan vara 110% förberedd på det som väntar, ingen är färdig mamma innan barnet har kommit. Många känner nog osäkerhet men jag tror att det är något som steg för steg försvinner. Nu är jag ingen expert eftersom jag själv inte har några barn men det är ändå så jag tror att det är. Jag tror också, precis som jag trodde om det du tidigare skrivit om dina känslor för graviditeten, att folk inte pratar om sådant här. Det är ”tabu”. I själva verket är det nog många som känner som du!
Kram på dig!
Jag har aldrig heller sett mig själv som någon mamma och har svårt att tänka mig gå med en barnvagn, eller en stor gravidmage. Jag tänker väldigt mycket under de senaste året om jag vill ha barn eller inte (fyller 30 år nästa år), men har inte kommit på något självklart svar.
Jag kunde ingenting om barn när jag blev gravid och gick med samma tankar. Det har gått hur bra som helst. 🙂
🙂 Nä d va matchen mellan Sverige o Holland så vi satt på nån Pub som hette Zoo eller nåt 🙂
Kan tänka mig att d e en helt annan känsla o sitta där o kolla 🙂
Sådär var jag också. Min dotter har varit en del av mitt liv istället för att mitt liv har stått på vänt medan jag uppfostrat henne. Vi har delat det mesta och vi har hjälpts åt.
Att vara mamma är ingen heltidssysselsättning fast många ser det så.
Det gick ju bra till slut; min dotter heter Lajke och henne ”känner” du ju. Inga större fel på henne 😉
Nej, det är inga fel på henne 🙂
Jag tror att du kommer bli en utmärkt mamma! Du verkar vara en ödmjuk person med båda fötterna på jorden (ofta i väldigt snygga skor dessutom!). Det du/ni har gett er in på är en av de mest fantastiska saker man kan uppleva i livet. Och angående att du inte känner dig redo så kommer du absolut att bli det. Det kommer nog bit för bit. Önskar dig all lycka!
Jag tror att det är precis det här en lång graviditet är till för, att hinna fundera och växa in i rollen. Själv har jag alltid tänkt precis som du – jag är ingen mamma. Men sakta men säkert börjar jag omvärdera, fast jag fortfarande är miltals ifrån att verkligen vara gravid, och jag tror att när man väl sitter där med en liten i famnen så känns det helt rätt. Kramar till dig!
Tack=)
Kan känna igen mig 100% i dina tankar. Eller, jag kände så innan jag blev gravid med mitt pyre, men sen ändrades ALLT 😉
Jag lovar, du kommer växa in i rollen, och blir den sorts mamma som passar DIG. För det finns ju faktiskt ingen färdig mall, egentligen. 🙂
(Och för mig har alla de där grejerna med att skita i vad andra tycker, känna sig harmonisk och trygg i sig själv etc. automatiskt ändrats sen jag fick Elliot. Fokus ligger numera på det viktiga i livet, och det är så jäkla skönt. Låter som en klyscha men att få barn är nog det bästa som hänt mig, på alla plan…)
sv: TACK!
och du, du behöver inte oroa dig 😉
sv: har inte så mycket pengar ju 😛
Jag är fortfarande lika övertygad o att du kommer bli en underbar mamma som jag var när du berättade för mig att du väntade barn. Jag tror på dig!
Läser ofta är din blogg för jag är helt skotokig. Att ifrågasätta beslut om att skaffa barn och om man är mogen för att bli förälder hör nog graviditeten till. Jag kommer ihåg att jag helt plötslit började tvivla på om jag verkligen ville leva med min man när jag väntade mitt första barn mm. Knasiga tankar kommer nog för att man vet att det inte finns någon återvändo. Man skall bli mamma och inget kan hindra det. Men för att din graviditet skall bli någorlunda ljus tycker jag verkligen att du skall ta kontakt med mvc och be att få komma i kontakt med tex psykolog eller kurator. Sitt inte själv med dessa tankar förlänge. Det finns massor med hjälp att få via mvc. Se till att försöka må bra tills bebisen kommer.
Lycka till!
Tack, vad roligt att du läser bloggen!
Vi ska till barnmorskan nästa vecka, så jag ska prata med henne då. Men av vad jag förstått så är dessa tankar ganska vanliga. Jag känner mig inte deprimerad pga dem, utan mer fundersam. Och det känns ganska klokt egentligen, för hur bra vore det om man inte oroade sig alls?
Men åh ! Precis så har jag också känt men när lillen/lillan kommer så blir det bra – det lovar jag – det blir helt naturligt ;D Men modigt att du ”vågar” skriva ut det som de flesta tänker men ingen vågar skriva – strongt gjort! Kramis
Det kommer nog gå superbra så fort knodden kommer ut hörru 🙂 du kommer säkert bli en jättebra mamma!
Åh, tack, vad snällt! Jag hoppas det…
Jag kan tänka mig hur det känns, men jag tror att det är ganska normalt att känna sig så som du gör och tänka så. Ingen vet hur det är att bli mamma när man skaffar barn första gången, men jag tror att när du ser ditt barn för första gången så kommer nog modersinstinkten slå till och resten kommer att komma automatiskt 🙂 Du blir nog en jättebra mamma! Och ditt barn kommer ha himla fina skor ;D
Jag hoppas du växer in i rollen som mor. Att du hittar dig själv och får självsäkerhet i att bli en mamma. Det är inte helt självklart för alla. Men jag tror nog att du kommer lyckas bra.
Nu känner inte jag dig men jag har ändå följt din blogg rätt länge och du verkar vara en tjej med fötterna på jorden trots alla höga klackar 😉
Det kommer att gå bra. Självklart ska man vara nervös och ha funderingar när det kommer till större förändringar. Men faktum är att om så himlans många människor där ute klarar det, varför skulle inte du göra det? Visst det kanske är tufft emellan åt. Men det är ju livet utan barn också. Egentligen ingen större skillnad. Bara mer kärlek…och en å annan blöja att byta 🙂
*Kram*
Jag tror inte du behöver oroa dig, ingen går in i en första graviditet och vet precis hur det ska vara, och är en mamma innan barnet kommit. Det är precis som allt annat, någonting man växer in i. Jag vet inte riktigt vad mer att skriva, men jag tror att du kommer klara av det galant när det är dags!