By Bohed

Idag har jag varit på mitt första utvecklingssamtal för Charlie. Jag var ganska nervös innan jag gick dit, för det kändes som när jag var liten och skulle på kvartsamtal med mamma. Jag gillade aldrig det, inte för att jag var stökig, utan för att jag inte gillade när folk pratade om mig och hur jag var. Men nu skulle vi ju prata om Charlie och det gick så bra.

Han är glad och busig och har glimten i ögat. Han leker gärna i kuddrummet och gillar att leka med bilar och andra fordon. Han har några små kompisar som han är med mer än andra och han gillar att pyssla i målarrummet. Jag fick titta i hans portfolio (de har skapat en för varje barn) där han ritat självporträtt (ett stort kludd förstås, men ändå hihi), de har satt in foton, mätt honom, ritat av hand och fot mm. Han äter bra och sover bra och funkar jättebra i gruppen. De tycker han har väldigt bra ordförståelse och sa att han pratar och härmas jättemycket. (Jo tack jag vet, mina öron får knappt en lugn stund här hemma! Haha.) Han klättrar gärna och tycker om att vara ute. Det låter som den Charlie jag har här hemma också, och det känns skönt att han är sig själv även där.

Jag kände mig så glad och stolt när jag gick därifrån, min älskade lilla kille, vad fin du är!