Helgen har varit tung. Väldigt lite sömn på nätterna och mycket gnäll på dagarna, det tär på en minst sagt. Igår jobbade jag dock, och det var en skön paus från vardagen, trots att man var trött. Jag spanade förresten in det där utvecklingsschemat som hör till de sju utvecklingssprången, och Charlie är 37 veckor nu. Jag behöver kanske inte säga mer än så? Plus att jag känner en knöl i nederkäken, så det är kanske en tand på gång också. Men jag intalar mig själv att det blir bättre snart! Jag vet att många har kämpat med åtta-niomånadersbebisar och klarat det, så det ska väl vi också göra!
Intressant schema. Har inte sett det förut.
Det kommer från boken Växa och upptäcka världen, men tyvärr verkar den inte finnas till försäljning längre 🙁 om man googlar på ”utvecklingssprång” så hittar man lite info om de olika perioderna också 🙂
Det där förklarar faktiskt en hel del! Wilbur är 27 veckor nu och har varit jätteklängig sista veckorna 🙂 Om han följer schemat så går det över snart! 🙂 tjoho
På Charlie har man ofta märkt av perioderna, så vi har ljusare tider att se fram emot 🙂
Helt rätt Johanna! Viggo är i v.26/27 nått och behövs det sägas mer……
Det är tur att det verkar komma en sol snart eller hur? 😉
Ja, jag hoppas verkligen på att den där solen kommer!
Puh, skönt att se att det kanske ’bara’ är ett utvecklingssprång, även fast det inte blir mindre jobbigt för det. Emma blir 37 veckor den här veckan, kanske är det därför hon vaknade hysterisk inatt och vägrade somna om utan mat? Svårt att veta… Bara hålla tummarna för att det går över fort! Får du nån avlastning med nätterna? Kanske nån mormor/farmor kan ta en natt så du får sova ostört åtminstone en natt. Det kan göra stor skillnad för humöret och energin! Kram på dig!
Nej, ingen avlastning på nätterna…. har inte tänkt på att nån annan ska ta natten. Eller jo, men jag har avfärdat tanken eftersom jag är rädd att han ska få någon traumatisk upplevelse av att sova borta… Pappan duger inte ens på natten nämligen.
Det är skönt att ha det där schemat att snegla lite på ibland, som en förklaring till saker och ting. Jag märker av det där som det står om 29-30, det verkar som om Elly börjar få lite separationsångest, ibland gallskriker hon när jag t ex lägger henne på skötbordet och blir glad när jag tar upp henne. Eller som nu ikväll när jag skulle ge henne välling; hon var först helt gnällig och ville inte äta, sedan började hon skrika förtvivlat och ville bara vara i min famn… Men det är ju en fas som ska gås igenom! Att hon har tandsprickning gör det väl inte direkt bättre heller…
Hoppas att ni får mer sömn och gladare dagar när Charlie kommer ur den här fasen!