Den här veckan har varit en av de tyngsta på väldigt länge. Vi har haft många vakna timmar på nätterna (mer än vanligt då) och i tisdags försov vi oss på grund av det. Jag är ganska noga med att hålla tider och gillar verkligen inte att komma för sent, utan jag är hellre ute i god tid. Så ni kan tänka er stressen när jag vaknade!
I alla fall. Anledningen till dessa jobbiga dagar stavas nattskräck. Charlie är drabbad och har haft många anfall denna vecka. Natten mot tisdag blev det tre stycken, så vi sov inte mycket då. Han har haft något anfall då och då förut, men jag har inte varit helt övertygad att det varit nattskräck, då inte alla ”symptom” har stämt in på honom. Men i början av förra veckan googlade jag på ordet igen, och ja, visst stämmer det mesta. Jag har alltså självdiagnostiserat honom, men jag tog upp problemet på hans 18-månaderskontroll och vår sköterska trodde på samma sak.
Man kan inte göra så mycket åt nattskräck, förutom att vänta på att det växer bort. På nätet finns dock många tips om vad man kan göra för att lindra. En del ”proffesionella” sidor säger dock emot varandra så vi har testat oss fram och hittat något som vi tror passar oss. Anfallen har hållit sig borta sedan i tisdags, men skulle de dyka upp igen så känner jag mig mer redo.
Åh men fy ! Kan man väcka honom för att förebygga att han vaknar senare ? :/ kram och hoppas att ni får sova gott !
Ja, man kan det, men han vaknar inte efter till exempel 2 timmar varje gång (det kan vara 1,5 h eller upp till 3 h efter insomnandet) så det är svårt att förebygga på så sätt. Men om vi väcker honom så fort vi kan efter han börjar skrika så lugnar han ner sig fortare. Om vi väntar för länge eller bara försöker lugna honom genom att t.ex. stoppa i nappen eller stryka på huvudet så blir det bara värre. Att ta upp honom och gå ut ur rummet för att bryta ”förtrollningen” funkar bäst för oss 🙂
Åh, Edison har också haft det den här veckan… massor! Fy, hemskt är det. Men jag tycker det är skönt att veta att han inte är vaken ändå… Hoppas det inte varar någon längre period för våra småkillar!!
Ja, jag hoppas det också, men jag läste nånstans att de kan ha det ända upp till 6-årsåldern.. :/