Det är konstigt det här med graviditet. Hur olika det är för alla. En del är himlastormande glada och kan knappt prata eller tänka på något annat, de är som i en bubbla. En del hatar det, mår skit och väntar bara på att ungen ska komma ut så att de nio månaderna är över. Sedan finns ju hela spektrat mittemellan också. Som jag till exempel, som varken känner från eller till. Jag känner mig som vanligt, i tankar och mående, och jag tycker det är så tråkigt. Den känslan har jag haft från dag ett. ”Är det inte mer än så här?” – kan jag tänka rätt ofta. Jag har inte ont nånstans (än) men jag är inte överlycklig heller. Det betyder inte att jag är deprimerad, utan jag är bara som vanligt. Så tråkigt. Visst har man dagar som är lyckliga och andra mindre bra, men det har man ju som icke-gravid också. Jag vill liksom ha något bevis på att kroppen reagerar på vad som växer i mig. På sistone har det dock börjat kännas roligare. Det är inte så länge kvar nu och jag längtar! Men samtidigt är jag livrädd. Hur ska jag kunna ta hand om ett barn? Helt sjukt att jag ska ha ansvar för någon annan. Ja, jag tillsammans med sambon förstås. Men det löser sig säkert.
GRAVIDITETSTANKAR
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
du kommer bli en underbar o snäll mamma 🙂 jag kände oxå sådär, hur vet jag hur man tar hant om ettt barn? hur håller man dom? men de blir automatiskt på nå vis när dom väl är födda 🙂
Sv: Ja det var det verkligen haha.
Det kommer gå alldeles utmärkt för er!:)
Hej Johanna
Allt kommer att gå bra ska du se..och spec när du har din sambo i närheten som kommer
att stötta dig samt att avlasta dig när du behöver vila. Vila behöver man. För att orka med.
Passa på att sova/vila när barnet sover. Man behöver det. (inte som jag, fick dille på att städa dagen efter förlossningen, får hem samma dag.) Det finns inga måsten!! Bara vila <3
Man oror sig alltid hur allt ska gå, det gör jag fortfarande. Men nu tar jag bara en dag i taget. Och hoppas på att allt löser sig. Med allt.
Kram
Sussi
Det är nog väldigt olika det där kan jag tänka mig, precis som du säger. Men du kanske känner lite mer respons när den lilla börjar sparka och stimma runt där inne:) ?
Ja, fast rörelser har jag känt lääänge, och det är mysigt 🙂
Det mer min egen kropps reaktioner jag saknar, att må dåligt, ha foglossning eller nåt annat som alla säger är så vanligt…. Svårt att förklara.
Gillar din text och dina tankar. Som du skrev: Det löser sig..
What a blessing…I am sure you are going to get very emotional once the baby is in your arms. Seems like everyone is pregnant at the moment- must be something in the water 😉
x
Maybe it is 🙂
Thank you!
Så tänkte jag oxå mycket i början då de tog väldigt lång tid innan ja fick nån mage så de syntes att ja va gravid.. tänkte ofta då att men hallå är de inte mer än så här, ska de inte hända något?
Men nu har de bara sagt pang dom senaste veckorna. Speciellt dom två senaste som vart nu, har fått ont lite oftare å han där inne e nästan för stark nu, e inga små mysiga buffar längre! haha.
Så de kanske säger pang för dej snart oxå ! 🙂
Ja, det kanske gör det, jag har ju i alla fall elva veckor kvar 🙂
ja det är verkligen olika från person till person!