I fredags fick våra två katter somna in. De var gamla och vi kände att vi inte kunde ge dem tillräckligt med tid och omtanke i den utsträckning de behövde. Beslutsprocessen har varit lång, vi har nog funderat på detta i ett halvår, men till slut gick det inte längre. Det har varit otroligt jobbigt dessa dagar och jag saknar. Det är så tomt hemma nu. Det är ingen som möter mig på morgonen när jag stiger upp, ingen som jamar välkomnande när jag kommer hem och det är ingen som ”stör” när jag ska natta Charlie. Det är helt enkelt tomt. Och jag saknar. ♥
♥♥♥
UPDATE 5/11 2012: Jag kommer på mig själv med att fler gånger per dag snegla mot bordet ute på altanen för att se om någon av dem vill komma in. Jag saknar någon som tigger ost när jag öppnat förpackningen. Jag saknar någon som äter maten som ramlar under Charlies stol. Jag hör ljud på kvällen som låter som dem. Jag saknar någon som stryker sig mot mitt ben. Jag saknar en kurrande kropp bredvid mig i soffan.
<3
<3
Usch, vad jobbigt.. de blir ju som en familjemedlem!
Ja, verkligen. Man har ju levt med dem så länge och det märks att de är borta, även om vi knappt märkte av dem förut…
Tråkigt att ni behövde ta bort dom.. 🙁
Jättetråkigt 🙁 Men det var dags, och det känns som rätt beslut.
Styrkekramar från mig! <3
Tack söta du! <3
Kan tänka mej att det känns tomt! Men det var ju rätt beslut ni tog om dom båda var gamla och ni inte kunde ge dom den tid dom behövde, du får trösta dej med det!
Ja, det känns rätt, men det är tomt ändå… De har varit med oss i över tio år båda två 🙁